IVAs vd - om en svensk Teknikminister

Kära IVA-vänner,

Förra tisdagen välkomnade IVA en bra bit över 100 av Sveriges riksdagsledamöter och många forskare till vår årliga mottagning för "Sällskapet riksdagsledamöter och forskare”, i dagligt tal kallat RIFO. Såvitt jag vet har vi aldrig tidigare haft så många av landets riksdagsledamöter på denna tillställning som i år - över en tredjedel av Riksdagen, samt vice talman och riksdagsdirektör. Att så många beslutsfattare tar sig tiden att komma till vår akademi för att lyssna på Sveriges framsteg inom vetenskap i teknik och vårt arbete med Svenska framtider är något som ger mig hopp om både demokratin och framtiden.

RIFO är ett forum för kontakt och kunskapsutbyte mellan riksdagsledamöter och forskare och grundades av IVA 1959. Målet är att skapa ökad förståelse och bygga broar mellan politik och vetenskap. Jag skulle säga att RIFO är unikt i sitt slag. Ingen annan av våra systerakademier världen över har så nära kontakt med beslutsfattare (eller med näringslivet, för den delen) som IVA har. Det gör mig stolt men framför allt tacksam över de som gått före mig och utvecklat IVA och IVAs ställning i samhället. Det förpliktigar.

Tidningen Politico uppmärksammade i förra veckan en undersökning som Ipsos gjort i nio länder (USA och Storbritannien samt sju länder i Europa). Undersökningen ger vid handen att nästan hälften av väljarna anser att demokratin är ”trasig” och att de inte har något förtroende för beslutsfattarna. Sverige är det lysande undantaget. I Sverige är 65 procent nöjda med demokratin, vilket är en stor skillnad jämfört med resultaten från de andra länderna.

Denna vecka besöker en av årets ekonomipristagare, professor Joel Mokyr IVA. Vi ska bland annat tala om hans forskning kring vad som driver tillväxt. Mokyr menar att samspelet mellan teknisk innovation och en nyfiken kultur är drivkrafterna bakom en ihållande ekonomisk tillväxt. Låt mig återkomma till detta ämne mer i detalj i kommande nyhetsbrev.

Just teknikens roll i att driva tillväxt och utveckling är något jag vill beröra i dagens text. I det globala techracet ligger Europa efter både Kina och USA. Det handlar inte bara om att uppfinna nya tekniker, utan lika mycket om att sprida och använda nya tekniker brett i samhället.

Jag tror att teknikens roll att driva tillväxt aldrig har varit mer utmärkande än idag. Tekniken är helt avgörande – inte bara när det kommer till tillväxt, utan också säkerhet och omställningen till ett hållbart samhälle. Tekniken skapar förutsättningar för att skapa ett bättre samhälle, men sätter inte agendan självt, det är viktigt att påpeka. Det är vi människor och samhället som ger tekniken mening och riktning.

Det stora intresset för teknik och vetenskap som jag mötte hos riksdagsledamöterna fick mig att fundera över teknikens roll och plats i vårt lands förvaltningsmodell. Vilket utskott ansvarar för teknikutveckling i Sverige? Vilken minister och vilket departement? Jag hade många intressanta samtal med riksdagsledamöter från samtliga partier kring denna viktiga fråga.

Sedan enkammarriksdagens införande år 1971 har Riksdagen i princip haft samma utskottsindelning. Det finns många skäl till stabilitet i Riksdagens arbetssätt, men i takt med att verkligheten förändras finns också skäl att stanna upp och utvärdera. Det faktum att inget av Riksdagens 15 utskott har ett utmärkande ansvar för teknik och teknikutveckling bekymrar mig. Den mer rörliga departementsstrukturen i Regeringskansliet har inte heller ett utpekat departement eller statsråd för teknikutveckling. Regeringen Löfven hade en innovationsminister, vilket är en bra början.

Flera länder har särskilda utskott i sina parlament för teknikutveckling: Tyskland, USA, Kina, Storbritannien, men även flera länder i Asien och Mellanöstern. Likadant ser det ut när det kommer till ministerposter för teknikutveckling: Japan, Korea, Taiwan, Storbritannien och flera andra har en särskild minister utpekad för teknikutveckling. Amerikanska kongressen inrättade på 1970-talet ett “Office for Technology Assessment (OTA)” (ett kansli för teknikbedömning). Tyska parlamentet har sedan 1990 ett “Büro für Technologiefolgenabschätzung” (ett sekretariat för att bedöma konsekvenserna av teknik). I Finland har utrikesdepartementet identifierat landets prioriteringar för en internationell teknikpolitik och utsett en särskild utsänd för teknik.

Man kan förvisso argumentera att en förvaltningsmodell inte behöver ha särskilt stor påverkan på det verkliga utfallet. Det kanske är så, men jag kan ändå inte låta bli att fundera över de fördelar ett utpekat Teknikutskott eller en Teknikminister skulle innebära. Ni vet det gamla uttrycket: ”Allas ansvar, ingens ansvar”.

Vd-orden publiceras på svenska i IVAs nyhetsbrev, och på engelska på IVAs LinkedIn.