IVAs vd - om hårdvara som strategisk oumbärlighet 

Kära IVA-vänner,

Förra veckans EU-toppmöte skulle enligt planerna ha fokuserat på att stärka EU:s strategiska konkurrenskraft. Så blev det inte - i stället ägnades stora delar av toppmötet åt att hantera krisen i Mellanöstern samt Ungerns veto mot EU-lån till Ukraina. Ungern går till val den 12 april, så det här kan mycket väl vara Viktor Orbáns sista toppmöte.  

På andra sidan Atlanten har diskussionerna kring amerikansk utrikespolitik gått varma de senaste veckorna. Hur ska vi tolka presidentens utrikespolitiska doktrin? Vad är det som händer i Vita huset? Och hur ska Europa agera i detta?  

”Jacksonism”, är ett amerikanskt begrepp som sedan ett par veckor tillbaka diskuteras flitigt på amerikanska universitet och i medier. Det åsyftar en nationalistisk, populistisk och aggressiv utrikespolitik. Begreppet härstammar från Amerikas sjunde president, Andrew Jackson, vars utrikespolitiska linje prioriterade fysisk styrka, rivalitet och ekonomisk makt. Jackson var också var den som först myntade ”America first”. Känns det igen?  

Det var den amerikanske forskaren och Wall Street Journal-kolumnisten Walter Russel Mead, som vid ett symposium på Schloss Elmau i Bayern återupplivade begreppet och gjorde det till månadens ”talk of the town”. I ett föredrag kallat ”The World in Pieces” resonerar han kring i den internationella ordningen och vad som ligger framför oss. Meads diagnos är barsk: världen går in i en fas av minskat strategiskt förtroende mellan länder och regioner, samtidigt som teknologisk konkurrens och inrikespolitiska påtryckningar ökar risken för geopolitiska felbedömningar. Meads tror inte på en snabb återgång till den gamla ordningen. Två strömningar i amerikansk utrikespolitik som under efterkrigstiden har varit dominerande – förändring genom handel och internationellt främjande av demokrati – är idag borta med vinden.  

”Vi befinner oss i dag djupare i en förkrigstid än vad många tror,” summerar Walter Russel Mead.   

Har Mead rätt? Befinner vi oss i en förkrigstid och om så är fallet, vad betyder detta för oss? Oavsett vad som händer, kommer det att hända snabbt. Står vi beredda? Låt mig citera Mario Draghi: ”Europe has wartime challenges but peacetime institutions.” Draghi säger också att allt vi (Europa) gör framöver kommer vi att göra under stor press. 

Hårdvara som en strategisk oumbärlighet. I den nya världen är det ingen självklarhet att Europa och europeiska länder har en plats vid förhandlingsbordet när viktiga beslut fattas. I den nya världsordningen handlar mycket om två saker: absolut styrka (det vill säga ekonomisk, teknologisk, politisk, militär styrka) eller strategisk oumbärlighet. Som liten ekonomi bör Sverige jobba på två fronter: stärka Europa ekonomiskt och teknologiskt och samtidigt öka sin egen strategiska oumbärlighet. I båda fallen spelar hårdvara en viktig roll.  

I takt med att globala värdekedjor rubbas och kraven på nationell försörjningsförmåga tilltar, ökar också efterfrågan på avancerad hårdvara, såsom infrastruktur, energisystem, avancerade material, produktionskapacitet, transporter och leveranskedjor. Hårdvara håller återigen på att bli en mycket viktig insatsvara i den globala ekonomin, och är idag en strategisk resurs som definierar ditt lands handlingsutrymme. Samtidigt blir fysisk AI, alltså AI som inte bara finns i mjukvara utan som är förkroppsligad i en fysisk enhet – en ömsesidigt förstärkande brygga mellan mjukvara och hårdvara. 

Det är inte så att hårdvara är viktigare än mjukvara – men läget i världen påminner oss att även den fysiska ekonomin är viktig. Det har Kina förstått i många år.  

Mjukvara kan skalas upp och flyttas nästan helt utan friktion eller motstånd.med det sagt kan vi inte räkna med garanterad tillgång till mjukvara pga det geopolitiska. När det kommer till hårdvara är tillvaron en annan: marginalkostnaderna enorma, ledtiderna långa. Hårdvara kan inte omlokaliseras på ett par millisekunder genom en fiberkabel eller 5G.  

I senaste numret av Economist resonerar tech-investeraren Paul Achleitner om just detta; vi rör oss bort från en ekonomi som premierade hastighet och optimering till en som premierar uthållighet och industriell djupkompetens. Länder och företag som kontrollerar hela kedjor – från råvaruförädling till produktion och drift – får ett strukturellt övertag som inte kan ”kodas ikapp”. Konkurrensen framöver handlar därför mindre om innovationstakt i mjukvara och mer om förmågan att långsiktigt bygga, finansiera och skydda det materiella fundamentet för den digitala ekonomin.  

Sveriges strategiska fördelar i detta är uppenbara. Vi har flera gamla och starka industriföretag – de är moderna, snabbrörliga och samarbetar tätt med yngre och mer entreprenöriella bolag. Vi har en välutbildad arbetskraft, ett djupt ingenjörskunnande, stabila institutioner, och en snabbrörlig och snabbväxande start up-sektor som rör sig sömlöst i världen. Sverige har både kompetens och framgångsrika företag inom såväl hårdvaru- som mjukvarubranschen och det gör oss unika och starka - särskilt i förhållande till vår storlek. Det gör oss till en så kallad ”niche superpower”, som King’s College-forskaren Gesine Webers uttrycker det.  

Vd-orden publiceras på svenska i IVAs nyhetsbrev, och på engelska på IVAs LinkedIn.