IVAs vd - Hur läser EU Kina?

Kära IVA-vänner,

Temat för årets China Development Forum (CDF) som ägde rum förra veckan i Peking var självklart den nya femårsplanen och utan att ta till överord var det en premiärminister med ett starkt självförtroende som välkomnade företagsledare och företrädare för internationella organisationer till Peking. Europeiska unionen och dess medlemsländer lyste med sin frånvaro, liksom USA-baserade techjättar som Microsoft och Google. Visserligen var Tim Cook, Apples vd på plats, men det har ju sin naturliga förklaring i att nästan 20 procent av alla iPhones produceras i Kina.  

Hur läser Bryssel CDF? Och vad gör vi av Kinas nya femårsplan?  

Först måste vi konstatera att Kina vet vad de gör – den nya femårsplanen är en konsekvent vidareutveckling av vad vi har sett ske de senaste 20 åren. Under en period i början av 2000-talet var jag teknik- och vetenskapsattaché i Peking och redan då kände jag något ”ligga i luften” när man pratade om inhemsk innovation (indigenous innovation).  

Kina jobbar långsiktigt. 2015 lanserade Peking industristrategin ”Made in China”, en tioårsplan med det uttalade målet att Kina skulle bli teknologiskt självförsörjande och världsledande inom flera områden. Det var en viktig milstolpe för Kinas långsiktiga och systematiska industrialisering av avancerad teknologi. Nu står det klart att inget land någonsin har gjort en lika omfattande upphämtning som Kina gjort de senaste 20 åren. 

EU:s och USA:s beroende av Kina gällande kritiska råvaror har tredubblats mellan år 2000 och 2022. Och vice versa: Kinas handelsberoende från EU och USA har minskat med 75% mellan år 2000 och 2022. Samtidigt har Kina blivit världsledande i ett antal nyckelteknologier och forskningsområden; särskilt inom batteriteknik och energilagring, men även inom AI, materialvetenskap och kvantteknik. Hastigheten i utvecklingen är lika chockerande som tydlig: Kina behöver inte oss längre. Åtminstone inte för teknikutveckling, men vi är alltjämt en central marknad för kinesiska varor och tjänster. Detta pga den svaga inhemska efterfrågan och den mycket bekymmersamma demografiska utvecklingen.  

Vid ett seminarium om Kinas industriella och teknologiska framfart på IVA för ett par veckor sedan redogjorde Mikko Huotari, vd på Mercator Institute for China Studies (MERICS), för hur Kina har gått till väga för att bygga upp sin enorma industriella kapacitet. Enligt Huotari vilar framgången på fem ben: för det första har Kina lyckats bygga upp en logistisk ryggrad som är oöverträffad, vidare har Kina investerat brett och djupt i en kompetensbas – särskilt inom STEM, det statliga och regionala stödet till industrin är på en nivå som EU aldrig kan matcha, kommunistpartiet har etablerat ett snabbt och samordnat system där industrin, teknikutvecklingen, efterfrågan och regelverken agerar som en helhet, och slutligen – i mitt tycke det mest intressanta – Kina har etablerat vad man skulle kunna kalla regionala ”framgångslaboratorier” för utvalda teknikområden som konkurrerar stenhårt med varandra om resurserna (finansiering och kompetens).  

För att summera i en mening: Kina har satt den globala konkurrensen ur spel. Europeiska företag tävlar inte mot kinesiska företag, utan mot hela kinesiska system, uppbackade av staten som jobbar med en närmast komplett verktygslåda. Många kinesiska teknikföretag har gått med förlust i många år – och tillåts gå med förlust. Det är inte ekonomisk vinst som styr, utan strävan efter teknologisk självförsörjning och världsdominans.  

Kina vet vad de gör – men de vet också vad vi gör.  

”Vi hade nog bara kunnat fråga Kina”, tänkte jag när vi presenterade analysen av Sveriges styrkor och svagheter gällande 48 strategiska teknikområden i höstas. Den här kunskapen finns redan. Kanske inte hos oss, men definitivt hos Kina. Kina bevakar europeiska och andra länders teknikutveckling och enligt Säpos årsrapporter bedriver Kina systematiskt och omfattande industrispionage gentemot europeiska länder.  

Svenska lärosäten är till viss del mer exponerade och sårbara gentemot Kina än lärosäten i andra europeiska länder. Offentlighetsprincipen och lärarundantaget är viktiga och etablerade beståndsdelar i det svenska akademiska systemet. Men de kan också göra svensk forskning lättare att komma åt och mer sårbar för yttre krafter (läs Kina).  

Industrispionage mot enskilda svenska företag drabbar särskilt avancerad tillverkningsindustri, energisektorn, digital teknik, life science samt material- och kemisektorn; områden där Kina pga. sin egen teknologiska och vetenskapliga mognad snabbt kan omsätta kunskap i global konkurrenskraft.  

Här finns utrymme för en mer holistisk (och egennyttig) approach för att värna svenska intressen och teknik i en global kontext med helt nya spelregler.  

Hur läser EU Kinas femårsplan? Vad är vår plan? Att säga att vi befinner oss i ett kritiskt ögonblick är inte att överdriva. Det jag ser när jag blickar ut över Europa är en ogynnsam blandning av uppgivenhet, paranoia och naivitet, men framför allt en avsaknad av ett gemensamt, långsiktigt och effektivt förhållningssätt för att möta konkurrensen från Kina.  

EU kan och bör inte kopiera Kinas modell. Europa har många strategiska fördelar, men vi behöver bli bättre på att omsätta vår vetenskapliga styrka till industriell och teknologisk kraft och vi behöver förbättra vår förmåga att agera mer samlat, strategiskt och snabbt. Som några industriledare formulerar det: Den amerikanska regeringens nuvarande politik skapar kostsam ryckighet och ovisshet men det är något globala företag har vana och förmåga att hantera. Det är Kina som är den svenska och europeiska industrins ödesfråga. 

Tack för att du är en del av IVAs nätverk  

/professor Sylvia Schwaag Serger, vd IVA  

Vd-orden publiceras på svenska i IVAs nyhetsbrev, och på engelska på IVAs LinkedIn.