IVAs vd - om världsläget

Kära IVA-vänner,

I förra veckan uppmärksammades Trumps 100 första dagar vid makten. Trots att jag är amerikansk medborgare med en hyfsat bred förankring i amerikanskt samhällsliv måste jag tillstå att jag är förvånad över utkomsten. Jag trodde inte att förändringarna skulle gå så här snabbt och inte heller att de skulle vara så här genomgripande. På bara 100 dagar ser jag ett samhälle skakas om i grunden och en världsordning raseras.

Vad gör detta med oss? Vad gör det med Sveriges och Europas självbild, vår beredskap, vår handlingskraft och vår framtid?

Jag är hoppfull. Jag har sett en snabb tillnyktring hos europeiska ledare från alla sfärer: näringslivet, akademien och politiken. Jag noterar också en ny agens – som kanske fanns där redan tidigare, men först nu fått verklig anledning att kliva fram. Europas ledare har förstått att nu är tid för handling.

Om man ska ta någon lärdom av den aktivitet som sker från Vita Huset just nu, är det hastigheten med vilken förändringarna sker. Vägen från ord till handling är mycket kort. Det finns såklart risker med det, inte minst om agerandet nonchalerar vetenskaplig evidens och fakta, men jag tror att vi i Europa och Sverige har allt att vinna på att öka hastigheten i det vi gör.

Från min utkikspunkt vill jag ge några reflektioner på vad den nya världen kräver från svenska och europeiska ledare. Först: more of the same är inget alternativ. Den tekniska utvecklingen äger rum i en sådan takt och på ett så genomgripande sätt att det överskrider vår föreställningsförmåga. Därför behöver vi alla – näringslivet, akademien och politiken - skaka om våra processer och bli mer disruptiva, mer agila och framförallt snabbare. Vi måste våga ta risker och bryta mönster och utmana oss själva. Speed is of the essence.

I vår kultur har det länge varit så att den som vill förändra och utveckla får stå för hela förklaringsbördan – inte den som håller fast vid etablerade tillvägagångssätt. Att testa nytt innebär att ibland misslyckas. Så låt oss vända på invanda mönster och inte straffa den som vågar ge sig ut i det nya. Uppmuntra - till och med kräv - vilja att utvecklas.

Företrädare för näringslivet behöver inte påminnas om hastigheten och instabiliteten – de bemöter dem varje dag i sina verksamheter. De behöver inte heller påminnas om att klimatkrisen är här och att den eskalerar. I ett läge där mycket annat kräver vårt fokus ser jag med glädje att många företagsledare håller fast vid sina hållbarhetsmål. De ser omställningen som en konkurrensfördel och en investering i det långa loppet, bortom kortsiktiga och ansvarslösa politiska försök (t.ex. i USA) att vinna poäng på att förneka klimatkrisen. De bygger upp nu för att skörda sen.

Hållbarhet i ett bredare perspektiv – mångfald och inkludering – är ett smart tillvägagångssätt för att attrahera talang. Konkurrensen om välutbildad kompetens är stenhård och om man bara letar i de egna leden går man miste om mycket. För att lyckas med detta krävs att vi bryter invanda mönster och vågar testa nya tillvägagångssätt.

Företrädare för akademien behöver agera som den ”kyrka mitt i byn” de faktiskt är. Universiteten är fundamentala samhällsinstitutioner, som i sin närmaste omgivning är störst arbetsgivare och största regionala aktör. I kraft av detta kommer också ett ansvar för samhällets utveckling, särskilt när samhället, sammanhållningen och demokratin pressas som den gör nu. Jag påminner om lärosätenas uppgift att interagera med det omgivande samhället och bidra till samhällsutveckling och innovation. Just nu är den akademiska friheten ifrågasatt och lärosätenas oberoende ställning utmanad – inte bara i USA. Här behövs en fri och stark akademi som engagerar sig brett och djupt i hela samhället – på nya, kanske oortodoxa sätt med nya mål och målgrupper för handen.

Till företrädare för politiken är mitt medskick att våga se bortom nästa mandatperiod. Att bära väljarnas förtroende är en stor uppgift och få förunnat. Jag har stor respekt för våra politiska företrädare, men tror att vi skulle tjäna på att det politiska samtalet nu inriktas på de stora ödesfrågor som vi står inför: klimatet, freden, ekonomin, demografin och demokratin. Om bara ett halvår startar valrörelsen här i Sverige. Jag hoppas på en valdebatt där de stora framtidsvisionerna får ta plats. Valdeltagandet är fortfarande högt i Sverige, men jag tror inte vi ska ta det för givet. Vi måste hela tiden vinna nya generationers förtroende, särskilt när mörka orosmoln riskerar att skugga våra ungas framtid. Genom nya möten och andra platser där de yngre väljarna finns kan riksdagspartierna framöver komma att vara en angelägenhet även för förstagångsväljarna.

Alla tre (näringsliv, akademi och politik) behöver samarbeta för att säkerställa att Sverige har den teknologiska styrkan som behövs för Sveriges konkurrenskraft, hållbarhet och säkerhet.

Det är aldrig lätt att analysera sin samtid. Vissa saker är självklara – vi står mitt i ett av historiens största och mest genomgripande teknikskiften, och är samtidigt mitt uppe i ett geopolitiskt paradigmskifte. Kombinationen skapar en instabilitet vi inte skådat på länge. Klart är att framtiden inte kommer att likna något vi tidigare har varit med om. Det nya kan vara positivt för vår utveckling och vårt välstånd, men det kräver att vi agerar. Vårt öde ligger i våra egna händer. 

Vd-orden publiceras på svenska i IVAs nyhetsbrev, och på engelska på IVAs LinkedIn.