Global utblick: Asien #3
Teknikutvecklingen och innovationen i Asien är omfattande, ultrasnabb och påverkar hela världen. Nu erbjuder IVA kvartalsvisa tematiska lägesrapporter om Asien. Nummer 3 handlar om den östasiatiska robotboomen: dagens åtaganden och morgondagens utmaningar.
Robotikboomen i Östasien – dagens satsningar och morgondagens utmaningar
Den robotiserade framtiden är inte längre avlägsen, och Östasien befinner sig i dess absoluta framkant. Företag i regionen driver utvecklingen framåt med stöd av regeringar som aktivt konkurrerar om globalt ledarskap inom robotik. Potentialen är betydande: ökad produktivitet och precision i industrin, samt omfattande möjligheter inom tjänstesektorn. Samtidigt medför en snabb utbyggnad av robotik också sociala utmaningar – förutsägbara, men ojämnt fördelade.
En region i täten
Östasien är fortsatt en global kärna för både produktion och installation av robotar. Kina, Sydkorea och Japan tillhör världens ledande producenter av industrirobotar, även om inget enskilt land dominerar alla segment. Japan stod exempelvis för 45 procent av den globala produktionen av industrirobotar 2022, med precision som en central konkurrensfördel.
I Kina har en snabb ökning av installerade robotar drivit fram en stark inhemsk produktion. Redan 2024 sålde kinesiska tillverkare fler robotar på den kinesiska marknaden än utländska aktörer och i början av november 2025 rapporterades att produktionen ökat med nära 30 procent i årstakt.
Utvecklingen omfattar även humanoida robotar. Stora industrikoncerner, som Samsung Electronics, har byggt upp kompetens inom området genom att utveckla komponenter, montera färdiga system och implementera robotar i den egna verksamheten. I Sydkorea planerar ett industrikonsortium massproduktion av humanoida robotar till 2029 och AI-baserade självkörande fordon året därpå.
Integrationen av AI i robotik förstärker utvecklingen ytterligare. I regionen riktas förväntningarna i högre grad mot så kallad fysisk AI – tillämpningar i den verkliga världen – snarare än mot generell artificiell intelligens. Den starka industriella basen ger goda förutsättningar att omsätta AI i praktisk automation.
Humanoida robotar förväntas få en växande roll, både inom industrin och i tjänster riktade till människor. I takt med snabbt åldrande befolkningar väntas Östasien bli en av de första regionerna där sådana lösningar implementeras i stor skala.
Automationstakten är redan hög. Över 70 procent av världens nyinstallerade industrirobotar 2024 återfanns i Asien, jämfört med cirka 15 procent i Europa. Sydkorea har i dag en av världens högsta robotdensiteter, med ungefär en robot per tio arbetare – långt över det globala genomsnittet enligt International Federation of Robotics (IFR). Under 2025 görs över hälften av alla nya robotinstallationer globalt, i Kina.
En aktiv och samordnande stat
En gemensam nämnare i regionen är en industripolitik som möjliggör snabba och riktade insatser. Regeringar prioriterar strategiska sektorer med ett tydligt fokus på så kallad “catch-up”-tillväxt, där eftersläpande sektorer snabbt ska stärkas. Genom investeringar i infrastruktur, utbildning, regelverk och samordning mobiliseras resurser.
I Kina spelar statligt ägda företag en central roll som köpare av robotar, vilket skapar en stabil efterfrågan och stärker inhemska producenter. På så sätt kan installation av robotar samtidigt fungera som drivkraft för en växande robotindustri.
Regeringarna i regionen arbetar med medelfristiga strategier specifikt för robotik, och har både institutionell kapacitet och nära kopplingar till näringslivet för att genomföra dem.
Begränsad hänsyn till sociala konsekvenser
Trots omfattande statligt stöd ägnas de sociala konsekvenserna av robotisering relativt liten uppmärksamhet. Frågor om sysselsättning och försörjning – i grunden frågor om det sociala kontraktet – hamnar ofta i skymundan i konkurrensen om teknologiskt ledarskap.
Historiskt har flera östasiatiska ekonomier prioriterat snabb industrialisering och internationell konkurrenskraft, ibland utan att fullt ut väga in sociala kostnader. Denna tradition präglar i viss mån även dagens robotiksatsningar. Mekanismer för att systematiskt fånga upp samhälleliga perspektiv är begränsade, och arbetsmarknadens parter har sällan en central roll i utformningen av politiken. I Kina bidrog erfarenheterna från kulturrevolutionen till att underminera statens legitimitet i frågor som rör social välfärd, vilket förstärkte fokus på ekonomisk konkurrens.
Demografi och arbetsmarknad – mer än statistik
Demografiska förändringar lyfts ofta fram som ett huvudskäl till ökad robotisering. Befolkningarna i Japan och Sydkorea åldras snabbt, och även Kina står inför en snabb demografisk omställning. Robotar kan i detta sammanhang både stödja en växande äldre befolkning och ersätta arbetskraft som lämnar arbetsmarknaden.
Samtidigt döljer begrepp som “demografi” och “arbetskraft” mer komplexa sociala och politiska realiteter. Hur försörjning, delaktighet och livschanser påverkas är centrala frågor som riskerar att underskattas. En bidragande faktor till den demografiska utvecklingen är också hur ett starkt fokus på konkurrenskraft påverkat familjebildning.
Skillnaderna inom regionen är betydande. Kina är fortfarande i grunden en medelinkomstekonomi, där stora delar av arbetskraften ännu inte fullt ut integrerats i högproduktiva sektorer. En snabb automatisering riskerar därför att förstärka existerande klyftor och skapa betydande omställningsutmaningar.
I de mer höginkomstbaserade ekonomierna – Sydkorea, Japan och Taiwan – har övergången från jordbruk till industri och tjänster redan genomförts. Här kan motståndet mot automation initialt vara svagare, även om andra utmaningar växer fram.
Unga, utbildning och sysselsättning
I de rikare östasiatiska ekonomierna finns samtidigt en paradox. Trots hög utbildningsnivå är ungdomsarbetslöshet och undersysselsättning påtaglig. En snabb introduktion av robotar riskerar att förstärka denna utveckling.
Marginaliserad arbetskraft som buffert
Robotisering kan också ersätta arbeten som betraktas som mindre attraktiva eller riskfyllda. I flera östasiatiska ekonomier utförs dessa arbeten i dag ofta av kvinnor eller utländsk arbetskraft.
I länder som Sydkorea och Taiwan har regelverk utvecklats för att möjliggöra rekrytering av utländska arbetstagare till lägre kostnader. I dessa sammanhang kan robotisering initialt slå hårdast mot just dessa grupper, vilket minskar den politiska friktionen på kort sikt.
I Kina fylls en liknande funktion i större utsträckning av inhemsk arbetskraft, vilket gör omställningen potentiellt mer känslig.
Behov av social och politisk innovation
De sociala konsekvenserna av robotisering skjuts i stor utsträckning systematiskt på framtiden i jakten på konkurrenskraft. Samtidigt kommer behovet av nya lösningar att öka.
Förslag om exempelvis basinkomst har länge drivits av Sydkoreas president Lee Jae-myung som en möjlig väg framåt. Mer generellt kommer det att krävas innovation inte bara inom teknik, utan även inom politik och samhällsorganisation.
Förutsättningarna varierar mellan länderna. Öppna politiska system med starka civilsamhällen – som i Sydkorea och Taiwan – har bättre möjligheter att utveckla och testa nya lösningar. Japan är också en demokrati, men med mer begränsade kanaler för nya idéer. I Kina präglas utrymmet av en tydlig brist på den flexibilitet som krävs för social innovation, då tidigare experimentella styrformer i stor utsträckning har avtagit.
Slutsatser
Den östasiatiska robotikboomen drivs i hög grad av internationell konkurrens och statligt stöd. Samtidigt varierar förutsättningarna för att integrera tekniken i samhället.
I Kina riskerar en snabb automatisering att lämna stora delar av arbetskraften utanför de mest produktiva sektorerna. I rikare ekonomier kan effekterna initialt dämpas genom att marginaliserade grupper bär en större del av omställningen. I hela regionen synliggör utvecklingen spänningar mellan åldrande befolkningar, hög utbildningsnivå och arbetsmarknadens utveckling.
De teknologiska framstegen inom robotik är betydande. Att hantera de sociala konsekvenserna kommer att kräva lika omfattande innovationer – i politik, institutioner och samhällsmodeller.
/Hyejin Kim och Erik Mobrand för Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA)
Det här är en översättning av den engelska originaltexten.
Hyejin Kim är forskare vid Institutionen för ekonomisk historia, Lunds universitet, samt biträdande professor vid Institutionen för statsvetenskap och programmet för globala studier, National University of Singapore. Hon har skrivit fem böcker och hennes forskning fokuserar på utbildning, globalisering och vetenskapspolitik.
Om Global utblick: Asien
Teknikutvecklingen och innovationen i Asien är omfattande, extremt snabb och påverkar hela världen. För att öka kunskapen erbjuder IVA nu kvartalsvisa tematiska lägesrapporter om Asien, författade av sakkunniga forskare med omfattande regional erfarenhet, under rubriken "Global Outlook: Asia".
Originalspråket för utblickarna är engelska.
