Global utblick: Asien #5

Hur Kinas system för högre utbildning förbereder sig för framtidens arbetsliv 

En universitetsstudent i Kina idag kan komma att läsa en så kallad ”guldkurs” som kombinerar praktisk och akademisk utbildning. Studenten får högskolepoäng samtidigt som hen får exponering mot industrisektorn. Kursen kan till och med sponsras av e-handelsjätten Alibaba, eller något annat stort företag. 

Enligt utbildningsmyndigheterna måste guldkurser vara både pedagogiskt innovativa – där hybrid- och nätbaserade upplägg särskilt uppmuntras – och nyskapande när det gäller hur de integrerar praktiskt inriktat innehåll. Fokus ligger ofta på att förmedla olika digitala färdigheter. Kurserna förväntas hålla samma höga akademiska nivå som traditionella universitetskurser, samtidigt som de erbjuder utbildning som förbereder studenterna för arbetslivet. Det uttalade målet är att skapa framtidsrelevanta kompetenser inom ramen för en traditionell högskoleutbildning. 

Den kinesiska högskolesektorns satsningar är ett svar på den globala utmaningen med en arbetsmarknad där kompetensbehoven förändras snabbt. Anpassningarna går fort, vilket exemplet med guldkurser tydligt visar. Detta är bara ett av många exempel. Av Kinas innovativa satsningar på högre utbildning, kan Europa dra många lärdomar för kommande diskussioner. 

I denna Global Outlook lyfter vi fram ett urval av innovationer inom kinesisk högre utbildning. Samtliga adresserar den välkända utmaningen att omvandla nyexaminerade studenter till produktiv arbetskraft – eller mer generellt, att göra lärande till en grund för att bidra till den ekonomiska utvecklingen. Centrala teman är flexibilitet, experimenterande och kopplingar mellan utbildning och näringsliv. 

Vi har medvetet valt att inte fokusera på vare sig planekonomi eller beslutsfattande. Syftet är inte att sammanfatta en ny nationell plan eller spekulera i innebörden bakom en politisk slogan. Det finns en mängd olika nationella initiativ, och att anta att dessa hänger samman är missvisande. Minst lika viktigt är att många framgångsrika initiativ uppstår långt från partiledningen i Peking. Kina är ett stort och mångfacetterat land, och politiken är i praktiken decentraliserad, även om utvecklingen på senare år varit en återgång mot ökad centralisering. Lokalt experimenterande har varit en grundpelare för politisk förändring sedan 1980-talet. Genom att studera några typer av initiativ kan vi få en bättre förståelse för hur kinesisk utbildning anpassar sig till dagens ekonomiska och teknologiska förutsättningar. 

Fabriker i skolor, skolor i fabriker 

Kommunala myndigheter har samarbetat med universitet och industrin för att testa utbildningsinnovationer. Städer står ofta nära de mest effektiva hävsstängerna i den politiska ekonomin. Kommunala myndigheter kan föra samman arbetsgivares behov med utbildningens utformning. 

År 2023 skapades till exempel en testzon (pilot zone) i Peking, där elituniversitet har knutits samman med teknikföretag. Inom ramen för detta pilotprogram hjälper företag universiteten att utveckla praktikmöjligheter för studenter, inom områden som artificiell intelligens och digital ekonomi. År 2025 tog de centrala myndigheterna beslutet att utvidga pilotprogrammet till nationell nivå, med särskilt fokus på att bygga datakompetens. 

En annan typ av initiativ går under benämningen ”fabriker i skolor” och ”skolor i fabriker”, rubriker som återspeglar experimentlusta kring nya sätt att integrera arbete med studier. Inom dessa initiativ deltar studenter i projekt på privata företag, där de lär sig av yrkesverksamma experter. I stället för att låta universitetslärare på egen hand utforma och genomföra undervisningen, bidrar praktiker till att designa undervisningen, samtidigt som arbetsplatsen blir ett klassrum. Ett exempel är Huawei, där man driver  ICT Academies i samarbete med många olika universitet runt om i landet. Ett annat exempel är Tencent, där man också driver utbildningsanläggningar för studenter inom digital teknik. 

Universitet och näringsliv har även gått samman för att skapa branschspecifika konsortier. Ett exempel är ”National Integrated Circuit Industry-Education Integration Community”. Inom detta initiativ samarbetar ledande universitet, däribland Tsinghua University, med flera företag för att utbilda och förbereda studenter för karriärer inom halvledarindustrin. Samarbetet bidrar till att tillmötesgå näringslivets behov av studenter med en viss utbildning. Tanken är att den här typen av program ska gynna unga människor, universitet och arbetsgivare, samtidigt som de bidrar till en positiv ekonomisk utveckling. 

Dessa initiativ kan sägas falla inom ramen för Kinas nationella planerna för utveckling av ”digital talang”. Manöverutrymmet för dessa projekt sanktioneras av partiledningen. Samtidigt är det i hög grad privata aktörer och utbildningsinstitutioner som driver på utvecklingen i en bredare kontext, där innovativa initiativ för att möta arbetsmarknadens föränderliga kompetensbehov uppmuntras. 

Mikrospecialiseringar 

En utmaning för universitet världen över har varit att koppla sina utbildningsprogram till arbetsmarknadens föränderliga behov. I Kina har utbildningsinstitutioner experimenterat med att inrätta ett stort antal så kallade ”micro majors” (微专业), eller mikrospecialiseringar fritt översatt till svenska. Som en lokal variant av den globala trenden med mikromeriter kompletterar dessa kortare, kompetensinriktade utbildningar de traditionella huvudämnena på grundnivå. En serie om tre eller fler kurser inom ett område leder till ett betyg inom den aktuella mikrospecialiseringen. Vanliga områden är exempelvis AI och ledarskapsutbildning. Det kinesiska utbildningsministeriet godkänner initiativen och tillhandahåller riktlinjer för hur de ska etableras. 

Universiteten erbjuder micro majors både till sina egna studenter och till allmänheten. Programmen inrättas för att vara tillgängliga för båda grupperna. Kurserna hålls utanför ordinarie studie- och arbetstid. För studenter som följer ett traditionellt utbildningsprogram påverkar dessa mikrospecialiseringar inte betygen. På så sätt kan studenter och universitet behålla traditionella examensstrukturer, samtidigt som de lägger till en komponent som kan göra studenterna mer attraktiva på arbetsmarknaden. 

Även om universiteten är de främsta aktörerna bakom micro majors har digitala plattformar också tagit steget in i detta fält. En av de största aktörerna är den statliga plattformen Smart Education of China, som erbjuder möjligheter till livslångt lärande. 

Kinas satsning på mikrospecialiseringar följer en global trend, där traditionella akademiska ämnesområden omformas genom att studenter uppmuntras att kombinera olika fält. Studenter inom samhällsvetenskap och humaniora uppmuntras exempelvis att läsa praktiskt orienterade kurser inom helt andra områden. Den här utvecklingen utgör också ett komplement till det kinesiska utbildningsdepartementets beslut att lägga ett drygt tjugotal nya huvudämnen till listan över redan officiellt godkända examina. Dessa är huvudsakligen kopplade till nationella ekonomiska strategier inom områden som AI, hållbarhet och low-altitude engineering (utvecklingen av drönare och andra lågt flygande farkoster). 

Det är ännu för tidigt att göra en fullständig utvärdering av dessa initiativ. Officiella källor är mycket positiva och ser Micro majors som en möjlighet att öka sysselsättningen. Men i stället för att lösa en samhällsutmaning skulle satsningar på mikrospecialiseringar lika gärna kunna bli ett sätt för universiteten att snabbt öka sina intäkter. För att bedöma deras praktiska värde krävs arbetsgivarnas perspektiv. Oavsett vilket, är fenomenet med micro majors ett exempel på utbildningsinnovation som bör följas noga.  

Nudging från högsta ledningen

Ett antal överlappande nationella politiska initiativ påverkar samspelet mellan studier och arbete. Dessa omfattar ekonomiska planer, talangutvecklingsprogram och andra strategiska innovationssatsningar. Programmen kan vara både ambitiösa och, på grund av sina överlappningar, mindre sammanhängande än vad de vid en första anblick verkar vara. 

I mars 2026 presenterade Peking sin nästa femårsplan för ekonomin. Liksom i den föregående planen hör innovation och teknologi till fokusområdena. Kina ser sig inte längre som ett land som ”är på väg i kapp”, utan som en teknologisk ledare som bryter ny mark. Det är ett synsätt som kan få stora följdeffekter inom utbildningsvärlden: i den centrala ledningen finns ett starkt stöd för att detta system ska få fram de kompetenser som framtidens ekonomi kräver. 

Redan 2023 och 2024 introducerade Kinas ledning begreppet ”new quality productive forces”, med syftet att beskriva en förskjutning från investeringar i mark och arbetskraft till teknologi, särskilt inom avancerad tillverkning. Inför femårsplanen för 2026–2030 signalerar begreppet en ambition att utveckla nya teknologier, snarare än att enbart bemästra de befintliga. För högre utbildning innebär detta återigen att man lägger stor vikt vid att få fram arbetskraft som är redo att bidra till teknologisk innovation. Det nya begreppet har fått mycket uppmärksamhet, även om introduktionen av detta inte nödvändigtvis innebär en grundläggande eller faktisk förändring av den nationella inriktningen. 

Det är viktigt att komma ihåg att den kinesiska förvaltningen varken är helt centraliserad eller decentraliserad. Två faktorer komplicerar bilden. För det första finns systemet ”lines and pieces”. där varje ”local agency” rapporterar både horisontellt till ”the local government”, och vertikalt till motsvarande myndighet på nästa administrativa nivå. Exempelvis rapporterar ett utbildningskontor på distriktsnivå både till ”the district government”, och till den kommunala utbildningsförvaltningen. Konsekvensen är att effektivt beslutsfattande ofta skapas genom handling, snarare än via den formella hierarkin. För att fånga den dynamiken har forskare inom scholarship on China’s politics börjat använda termer som ”de facto-federalism”. För det andra har varje ”office” två ledare: en administrativ chef och en partiföreträdare. Det faktiska ledarskapet kan därför skifta. Detta innebär att viktiga erfarenheter inom exempelvis högre utbildning kan komma från många olika delar av landet. 

Det är lätt att överskatta den politiska samordningen från den politiska ledningen i Peking. Istället för att fästa alltför stor vikt vid de ofta kortfattade nationella policydokumenten kan det vara mer fruktbart att se hur centrala uttalanden skapar utrymme för innovation på andra nivåer. Inom högre utbildning och näringsliv finns en förståelse för att det finns utrymme att experimentera och utveckla nya lösningar, som ligger i linje med Pekings övergripande – ibland ganska vaga – ambition att göra utbildningen bättre anpassad till arbetsmarknadens behov. 

Talangutvecklingsinitiativ 

Centralstyret i Peking har sedan länge haft program för utveckling av ”talang”, varav flera med teknologisk inriktning. Företeelsen tål att begrundas, inte minst med tanke på hur dessa talangprogram har tenderat att tolkas utanför Kina. Mycket av det som skrivs i Europa om dessa program framställer dessa antingen som ett hot mot, eller som irrelevanta för liberala samhällen. Ett skäl till att Kinas talangprogram har mötts av misstänksamhet är att dessa har uppmanat kinesiska experter att återvända hem från positioner utomlands. Västerländska säkerhetsmyndigheter har varnat för att programmen i praktiken utgör illa dolda försök att stjäla innovation, och att skaffa sig ett övertag i kampen om att kontrollera den teknologiska utvecklingen.  

En annan faktor som skymt sikten när det gäller de aktuella programmen, är den liberala uppfattningen att staten inte bör vara inblandad i planer för att utveckla talang. Individers enskilda utbildningsval ska vara deras egen angelägenhet, möjligen till viss del påverkad av marknaden. I Kina, som är ett växande medelinkomstland med ett socialistisk förflutet, framstår statlig planering av talangutveckling som ett mer begripligt koncept. I väst kan samma sak uppfattas som ett uttryck för auktoritär styrning. 

Dessa perspektiv försvårar möjligheten att dra lärdom av Kinas erfarenheter. Även om risken för industriellt spionage inte skall underskattas, är ett talangprogram rimligen mycket mer än en uppmaning till otillbörligt beteende. Till exempel publicerade den vetenskapliga tidskriften Nature nyligen en artikel där man lyfter de positiva bidrag som Kinas talanginitiativ har gjort till vetenskapen som helhet. 

Tanken att nationella myndigheter försöker samordna arbetskraftsutveckling är ett ganska realistiskt svar på de ekonomiska och teknologiska förutsättningar som råder idag. Det behöver varken vara konspiratoriskt eller auktoritärt. I en tid då många länder vill ha kontroll över sitt teknologiska beroende av andra, är det rimligt att fundera över hur utbildningssystemet kan anpassas till dagens ekonomiska realiteter. Kinas högre utbildning visar – på gott och ont – på olika sätt att hantera denna gemensamma utmaning. Den politiska diskussionen i Europa har allt att vinna på att göra en seriös, öppen, kritisk och kontextualiserad analys av dessa metoder. 

Viktiga lärdomarna 

Följande rekommendationer är särskilt relevanta för beslutsfattare inom högre utbildning och näringsliv i Sverige och Europa: 

• Tillåt eller uppmuntra experimenterande inom utbildningsinstitutioner. Sådana former av försöksverksamhet har varit av central betydelse för tillväxten i det land som har varit världens mest framgångsrika ekonomi under de senaste decennierna. Att hitta sätt att möjliggöra den här typen av experimenterande, inom befintliga rättsliga ramar, är en nyttig utmaning för det svenska systemet för högre utbildning. 
• Se över relationen mellan privata företag och högre utbildning. Sverige har en stolt tradition av offentlig högre utbildning, som stärker forskningens oberoende. Samtidigt visar exemplen från Kina på betydelsen av att tänka kreativt kring återkopplingsmekanismer mellan företag och universitet. Dessutom är samverkan mellan akademi och näringsliv redan av central betydelse för svensk universitetsforskning. Utan att kompromissa med högskolans grundläggande principer kan ett ökat utrymme för experimenterande gynna både universitet och företag. 
• Undersök hur utbildnings-, arbetsmarknads- och näringslivsmyndigheter tillsammans kan formulera förväntningar på framtidens arbetskraft, och vilka förberedelser som krävs. 
• Undvik förenklade tolkningar av kinesiska initiativ. Vi kan förvänta oss fortsatt innovation i Kina, kring utmaningar som även Europa står inför. Följ utvecklingen. Genom att bedöma dessa innovationer med ett öppet sinne, utan att låta sig begränsas av stereotypa förenklingar och genom att var lyhörda för sammanhanget, kan ytterligare lärdomar dras. 

/Hyejin Kim och Erik Mobrand för Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA)

Det här är en översättning av den engelska originalversionen som du kan läsa här nedan. 

Global Outlook: Asia #5

Version för nedladdning (PDF)

Hyejin Kim är forskare vid Institutionen för ekonomisk historia, Lunds universitet, samt biträdande professor vid Institutionen för statsvetenskap och programmet för globala studier, National University of Singapore. Hon har skrivit fem böcker och hennes forskning fokuserar på utbildning, globalisering och vetenskapspolitik.  

Erik Mobrand är professor vid Graduate School of International Studies, Seoul National University (SNU), Sydkorea, och affilierad forskare vid Institutionen för rättssociologi, Lunds universitet. Han är författare till boken Top-Down Democracy in South Korea.  

Om Global utblick: Asien

Teknikutvecklingen och innovationen i Asien är omfattande, extremt snabb och påverkar hela världen. För att öka kunskapen erbjuder IVA nu kvartalsvisa tematiska lägesrapporter om Asien, författade av sakkunniga forskare med omfattande regional erfarenhet, under rubriken "Global Outlook: Asia".  

Originalspråket för utblickarna är engelska.